När ska man INTE skicka in manus till förlag?

Alltså; under vilken tid på året ska man INTE skicka in manus till förlag?

När är risken störst att manuset försvinner i mängden?

1.Direkt efter semestern? Då har alla författarwannabees fått tid att knåpa ihop sin roman och skickar in den.
2.Direkt före semestern? Folk på förlag är så trötta och längtar så efter semester att de skummar igenom manusen bara för att hinna skicka refusen före semestern (så den stackars författarwannabeen inte behöver vänta), alternativt de hinner inte läsa och manuset hamnar på alternativ 1.

Vad tror ni? Någon som har erfarenhet?

(Återigen ser jag ut att få mitt manus klart strax efter sommaren. Inte så välplanerat, tror jag...)

Första kapitlet på 1av3

Jag har lagt upp första kapitlet av Djungelblomma (Fyndet) på skrivarsajten 1a3.

Varsågoda och läs!


--

Missa inte ICA-kuriens novelltävling!

Temat är "Nyckeln", och det tycker jag låter spännande.

Mer om ICA-kurirens novelltävling

Stolt ägare av en läsplatta

Jag läser en hel del skrivar- och författarbloggar, med stor behållning. Det är bara en sak jag retar mig på; skribenter som envisas med att i så gott som alla inlägg ha med en bild på sig själv, oftast tagen med webkameran. Denise Rudberg rök från min RSS-läsare för länge sedan, och har inte lyckats ta sig tillbaka. Det är glädjande att man har så positiv självbild att man alltid vill lägga in en bild på sig själv jämt och ständigt, men tro mig, läsaren tröttar snart.

Därför lägger jag aldrig, nästan aldrig, in bilder på mig själv. Vill man veta hur jag ser ut går det bra att klicka på profilen.

Men idag gör jag ett undantag. Det är nämligen inte jag som är huvudpersonen. Det är den lilla grejen intill mig. En Sony Reader PRS-650.
Ganska omedelbart efter införskaffandet insåg jag att denna läsplatta är guld värd för en skribent. Den är nämligen perfekt för att korrläsa på (läsplattan accepterar Word och PDF-dokument). Jag blir ofta blind för texten på datorn, och då brukar jag printa. Men det kostar pengar (jag har säkert redan printat för motsvarande kostnad av en läsplatta de senaste åren.
Läsplattan är idealet, med ut i trädgården, på stranden, kaféet... you name it.

Oh ja , en sak till; man kan läsa böcker på den. Och det fungerar jättebra.

Jag är SÅ nöjd med min lilla gadget. Skriver lite mer om den här.

----
PS. Skrivandet har fått lite fart igen. Det puttrar på. Att författarcoachen har tid att läsa just nu peppar mig. Måste få färdigt.

Trögflytande

Det är trögt nu. Jag är arg på mig själv för att jag inte orkar ta tag i mitt manus. Arg för att jag inte har disciplin. Jag har bara några få kapitel kvar att skriva om. Ett eller två är helt nya och inte helt lätta att ta tag i, på grund av svårt innehåll. Det är svåra grejer jag ska skildra och det måste bli bra. Måste.
Jag värjer mig med andra ord.

Jag skyller på att det är för mycket runtomkring. Badrummet är urblåst och vi har hantverkare i huset hela dagarna. Ingen dusch och pusslandet med att få ungarna under en dusch med inte alltför långt mellanrum är inte alldeles enkelt (de duschar inte efter gympan i det här landet, äckligt va? Säger en som hatade att duscha efter gympan i skolan...) Tur att vi har snälla grannar. Och mitt gym ligger runt hörnet, så där är jag mycket oftare än annars (en positiv sak med detta kaos, jag sportar oftare, jag kan ju inte gå in på gymmet bara för att gå under duschen, jag måste ju köra några minuter på crosstrainern, eller något...).
Jag försöker tänka på hur fint det blir när det är färdigt.

Problemet är att jag hela tiden ser framåt och säger; det blir bättre efter semestern, efter lovet, efter jag har gjort det och detta, efter badrummet är klart, efter, efter, efter... kommer jag att ha tid.
Problemet är att jag inte tar mig tid.
Jag har dåligt samvete när jag skriver. Dåligt samvete för berget tvätt som ska strykas, att huset är smutsigt, för allt jag borde göra. Ovanpå det har jag dåligt samvete för att jag har dåligt samvete. För att jag måste hitta en ursäkt för att skriva.

Jag börjar tvivla på att jag är ett författarämne. Jag har inte rätt stamina, eller vad det nu heter. Saknar uthållighet. Låter andra saker gå före. Orkar inte.
Fastän skrivandet är det bästa jag vet. När jag skriver lever jag. När jag skriver är jag.

Är skrivarkurser något att ha?

Är skrivarkurser något att ha? Var och varannan verkar gå på skrivarkurs, är den allmänna meningen.

The Guardian har en intressant artikel idag. Den allmänna meningen tycks vara; om folk med andra talanger (dans, skådespeleri, målning...) går på kurser för att bli bättre; varför skulle inte skribenter kunna/behöva göra det? Varför "måste" en skribent vara "självlärd"? Och man kan lära ut skrivartekniker, men skribenten måste själv hitta sin egen "röst".
Intervju med bla Fay Weldon.
Läsvärt!

Det regnar idag...

...och badrummet är ett tomt skal. Hantverkaren  har just kommit. Vi är utan badrum ett par veckor och hela huset är uppochned. Vet inte riktigt varför, det är ju bara badrummet som inte funkar.
Men det ger en inte riktigt skrivarro.

Jag måste ta tag i mitt manus nu. Förresten ska det byta arbetsnamn. Jag tror att det ska få heta Djungelblomma. Lite bättre än Fyndet. Eller vad tror ni som läser? Vilken titel skulle fånga ditt intresse?

Synopsis för ny roman

Det är en härlig (för)sommarkväll och jag sitter ute på min däckstol och skriver synopsis för en ny roman.
Ja, jag vet, jag borde jobba vidare med den roman jag egentligen håller på med, men jag kände att det inte riktigt kunde vänta.
Under veckan i Ardennerna (vi tältade och hade 1 grad en natt, men soligt och fint och nästan 20 grader på dagarna) sträckläste jag Ken Folletts Svärdet och Spiran (fast jag läste den på engelska The Pillars of the Earth, mycket häftigare titel) och blev väldigt inspirerad. Inte så att jag ska göra en Ken Follett/Jan Guillou och skriva en medeltidsroman, inte alls.
Men det var något med det episka, det Stora, i den här romanen, som grep mig.

Och jag beslutade mig för att skriva synopsis till min romanidé som går under arbetsnamnet Efter Armageddon. Fånigt arbetsnamn, jag måste hitta på något nytt. Den är så långt borta från en medeltidsdrama man kan tänka sig. Snarare en slags dystopi eller ett postapokalyptiskt drama.
Jag har redan skrivit uppemot 30 000 ord, men det har blivit lite rörigt; så dags för ett långt synopsis.