torsdag 20 november 2014

måndag 17 november 2014

Protagonist med antagonistiska drag

Vad är det som gör att man som läsare fastnar för en protagonist (huvudperson) i en berättelse?

Jag har känslan av att man ofta, i alla fall jag, faller för en "hjälte" som även har antagonistiska drag, dvs personen har rätt så många mörka sidor, som man annars oftast hittar hos motståndaren. Det är nog därför jag gillar Harry Hole och hans likar. De får inte bara vara hämnare, det måste finnas mänskliga och sympatiska sidor också.

Nyckeln är kanske att man tycker lite synd om huvudpersonen.
Det slog mig att litteraturhistorien vimlar av sådana här figurer, så det har uppenbarligt funkat genom tiderna. Jo Nesbö, Harry Holes skapare, är inne på detta i en intervju i Babel häromsistens. Han tar kung David i Gamla Testamentet som ett exempel. Läsaren "luras" att känna mycket sympati för David i början (ni vet David och Goliat episoden tex) och blundar senare när han hittar på en massa otäckheter (ser till att maken till kvinnan han åtrår dör i strid, så att han kan gifta sig med henne när hon blir änka tex).

En annan karaktär är Medea i den grekiska mytologin, med känd genom Euripides tragedi. Jag håller på och läser om henne nu i samband med min litteraturvetenskapskurs. Visst är det fruktansvärt att hon mördar sina barn på slutet, men vid det laget är läsaren (publiken) så mycket på hennes sida att man nästan förstår henne (Jason, den idioten, skulle inte ha svikit henne).

tisdag 28 oktober 2014

Inget NaNoWriMo i år

Tyvärr blir det inget NaNoWriMo för mig i år. Det efter att ha deltagit fyra år i rad.
Jag hinner helt enkelt inte. Jag läser litteraturvetenskap på halvfart, har en dotter som ska flytta till studentrum inom de närmsta veckorna, uppfostrar en valp och sist med inte minst; försöker skriva klart mitt romanmanus så att jag kan skicka det till förlaget.

söndag 19 oktober 2014

Älskade bromskloss

Inte blir det något skrivet här inte... Jag har en bromskloss i huset.
Det är den lille vildbasen på fotot nedan (ja, där sover han, enda sättet att lyckas få honom på bild är att ta kort när han sover, under hans vakna tid hinner mobilkameran helt inte med). Han är en tio veckors Bichon Havanaisvalp, för den som undrar.
Alla som har haft valp vet att en sådan pockar på uppmärksamhet 100% av deras vakna tid (och min också), plus ett antal korta nätter. I natt sov han dock från 23 till 06!!! Yes!!!

Enda orsaken till att jag (jag menar givetvis vi) har skaffat hund är att jag vill känna mig som en riktig författare (en sådan där som sitter och skriver framför öppna spisen med hunden sovande vid fötterna).
Bara det att tiden när den här vildbasen ska ligga lugnt och snusa vid mina fötter just nu känns väldigt avlägsen. Och öppen spis har vi inte, i alla fall inte här i huset.

Äsch, ovanstående är självklart ett skämt. Orsaken till att vi har skaffat hund är naturligtvis en lång tids längtan efter hund.  Sedan följde lång tids avvägande innan beslutet att skaffa hund fattades. När vi hade gjort det hittade vi snart en uppfödare som precis fått en kull havaneservalpar. Allt gick därefter väldigt fort... Får man barn har man i alla fall minst 9 månaders förberedelse innan det kommer. 
Med valpen handlade det om några veckor...


Samtidigt kämpar jag vidare med min kurs i litteraturvetenskap. På schemat de närmaste två veckorna; Strindbergs Röda Rummet (minns att jag tyckte illa om den redan på gymnasiet) och Odysséen (tyckte lite mindre illa om den).

Men emellanåt tänker jag på manuset. Och tror att jag vet hur jag ska lösa knutarna som det har just nu. Jag ska i alla fall printa ut manuset i morgon, och sätta i gång och läsa igenom det igen.


fredag 3 oktober 2014

Alice Bah Kuhnke

Det ska bli intressant att se vad hon kommer att uträtta som kulturminister.
Jag har alltid gillat henne.

lördag 27 september 2014

Möten

Denna bokmässedag handlade om olika möten för mig. Med jag börjar bakifrån tidsmässigt.

Lördagen på bokmässan brukar vara den mest stirriga, och den vane besökaren undviker Golvet. Så också jag, med ett undantag, jag besökte kort Vuxenskolans monter där det samtalades om BNP-tillväxt som politisk mantra och problemen med det. Per Holmgren, Stina Oscarsson och Birger Schlaug deltog.

Och sedan ett litet seminarium om KÄRLEK.
Eller All you need is Love.
Allt enligt Åsa Hellberg och Simona Ahrnstedt. Tjejer, älskar er!


Tvära svängar idag; jag var också på ett finstämt seminarium om DÖDEN. Om vi kan vara förberedda på den eller ej. Och finns det något efter detta. Sorg.
Owe Wikström, Lars H Gustavsson och Annika Koldenius, alla aktuella med böcker om detta tema, samtalade med Anna Lindman.
Inga bilder från det seminariet, tyvärr, mobilkameran orkade inte riktigt ända fram i enorma K2.

Slutligen, bäst med denna dagen var att få träffa två personer som jag mest har haft kontakt med via mail och Facebook. Allan och Birger, you made my day! IRL-möten är trots allt bäst, men inte alltid möjliga! Tack vare Bokmässan får man chansen.

fredag 26 september 2014

"Svenska folket älskar, i smyg, grammatik "

Nåja, Sara Lövestam, gör det iallafall.
Och det svårt att ta kort på henne, hon stod inte still en sekund.
Härligt seminarium. 
Om grammatik.

Seminarium med en av mina största idoler

Biskop Desmond Tutu tillsammans med sin dotter Mpho Tutu och KG Hammar
Och ämnet är som alltid kontroversiellt; förlåtelse och försoning

Dystopi eller Utopi - seminarium

Passar mig!
Med Maths Claesson och österrikiska Ursula Poznanski, Lotta Olsson som samtalsledare.

tisdag 23 september 2014

Snörvel

Håjaja.
Förkyld.
Flyger till Göteborg i morgon.
Bokmässa torsdag till och med söndag.
Vill orka.
Måste orka.
Skippar nog monterminglandet i år.

torsdag 18 september 2014

Va? Bokmässan redan nästa vecka?

Vilken månad september har varit! Jag har inte riktigt hängt med.
Det är alltid vansinnigt stressigt när man kommer tillbaka från semestern och sommarlovet och skolorna börjar direkt (mina ungar började den 2 september). Dessutom började den yngste motsvarande högstadiet och den äldste på universitetet. Hon har ännu inte fått sitt studentrum och reser upp och ned till Wageningen, en och en halv timme restid, behöver jag säga att hon är trött... men fortfarande tänd på att läsa biologi (nu är det så också att mycket av tröttheten beror på nollning och liknande, inte för att hon är ute i skog och mark och gräver i leran...)
Dessutom började jag läsa litteraturvetenskap på distans (de äldre litteraturen, jättekul att ta tag i de gamla klassikerna igen!).
Samtidigt som vi planerar för en ny familjemedlem (ja, jag vet jag börjar låta som de som jag inte vill låta som: de som förmänskligar husdjur), havaneservalpen Enzi. Han kommer till oss i oktober.
Till råga på allt har jag drabbat av borrelia. Första stadiet, bara, lyckligtvis, men antibiotikakuren var rätt häftig. Förhoppningsvis ska jag vara botad nu.

Har jag glömt något?
Jo, mitt manus. Har inte gjort något alls med det. Fast ibland är det bra att saker få vila till sig.

Och så är det bokmässa nästa vecka. Redan nästa vecka?
Och jag ska dit. Självklart. Fast i år blir sista året på ett tag. (säger jag varje år...)


Enzi

torsdag 28 augusti 2014

Val!

Snart är det val och det är ganska kul att vara i Sverige när hela valkarusellen drar igång efter semestrarna.

Jag får rösta i riksdagsvalet och har faktiskt ingen aning...

Försökte testa en del valtester, men resultatet är minst sagt lite nedslående. Ett test gick ut på att man skulle testa vilken fd. politiker man var. Första gången jag testade blev jag Anna Lind. Jag blev ganska nöjd, inte för att jag är socialdemokrat, men för att jag gillade Anna Lind. Hon var SSU-ordförande när jag var i gymnasiet och jag minns förfarande precis vilka som var ungdomsordförande då. Beatrice Ask, Carlgren och Lind. Lind var bäst.

Sedan har jag gjort testet igen och blir bara Göran Persson. Men, va...
Hur jag än vrider och vänder mig blir jag inte Birger.
Men vad jag förstår blir inte ens Birger Birger när han kör samma test...

Och maken är deppig. 2 veckor av hans 4 veckors semester har regnat bort. ÖSregnat bort. Men igår var det fint. Då seglade han.
IDAG fyller äldsta sonen 16 år! För exakt sexton år sedan kom han ut, eller in i denna världen, och vägde mäktiga 4,6 kg. Jag är ganska stolt över att han kom ut under bara en krystning. Och var ganska lättad att han inte var första barnet.
Första barnet har bara några dagar kvar innan hon kan kalla sig student i biologi på ett av världens bästa lantbruksuniversitet. Jag hoppas innerligt att studierna ska passa henne. Jag gillade själv biologi i skolan.

Själv ska jag läsa litteraturvetenskap på distans. Ser fram emot det.

onsdag 27 augusti 2014

Paus!

Det blev en längre bloggpaus än jag hade tänkt.
Det har inte blivit något skrivit, som alltid på semestern. Jag kan inte skriva under semestern, det är för stökigt omkring mig. Vi tränger ihop oss i en 50 kvm stuga med tillhörande friggebod varje sommar, himla trevligt, men döden för skrivandet. Men jag klagar inte, jag behövde den pausen.
Jag utnyttjar tiden till att läsa mycket. Massor. Det bästa med läsandet är att det inte spelar någon roll vilket väder det är.
Men jag har fått mitt lektörsutlåtande och det har jag endast delvis lyckats ta in. Det var övervägande mycket positivt, men gav också viktiga uppmaningar till förbättringar (och där hade jag haft samma känsla, så det var skönt att det överensstämde). Fast just nu har jag ingen aning om hur jag ska förbättra. Men det kommer nog). 
Jag är fortfarande lite för överväldigad av allt det positiva lektören hade att säga. Den bekräftelsen behövde jag. Det är inte bara jag som tror att jag har en förbaskat bra story på gång.

Och så en liten hemlis.
Vi kanske får tillökning. Hoppas allt går vägen.
Ps. Tillökningen har fyra ben.
PsII. Om det är en hane ska han heta Jack säger ungarna. Helt ovetande om att huvudpersonen i mitt förra manus hette Jack...






fredag 8 augusti 2014

Ett manus väg från vaggan till graven

Ett inlägg av eminente förläggaren och författaren Hans-Olov (tillika min skrivarkursledare på min allra första skrivarkurs, och därmed delskyldig till att jag tog tag i mitt skrivande på allvar igen) om redigeringstips för blivande författare; får mig att äntligen skriva ett inlägg om hur mitt manus Bananfarmaren/Djungelblomma/Fyndet (kärt barn har många namn...) föddes, växte upp, utvecklades och dog. Nåja, låter lite mer dramatiskt än det är. Och mitt inlägg här får absolut inte ses som kritik av det Hans-Olov skriver. I själva verket håller jag med. Till hundra procent, tror jag. Men skillnaden är ju att han skriver om en författare som redan har kontraktet i hand.

Men det var det där med ödmjukhet jag hängde upp mig på. Jag tror i princip att Hans-Olov har helt rätt.
Skrivarvärlden verkar vara full av författarwannabees som tycks tycka att just deras manus är bäst i världen och världen (förlagsvärlden) är korkad som inte förstår dess storhet. Och eftersom de inte blir utgivna satsar de själv på egenutgivning, med varierande framgång.
Usch, jag låter väldigt cynisk och överdriver rejält, men ni förstår vad jag vill komma fram till. Refuseringarna kommer inte av en slump.
För att komma över den där tröskeln "jag blir inte utgiven" behövs ödmjukhet. Mitt alster var kanske ändå inte "världsbäst". Det gäller att ta reda på vad som gick fel (inte alltid så enkelt, speciellt om man bara får standardrefuseringar)

Ändå har min ödmjukhet gällande mitt manus ställt till det en hel del för mig. Så mycket att jag nu har ett manus som går i graven. Många frågar; men egenutgivning då? Du kom ju så långt i processen (föll ganska nära mållinjen på två större förlag, väldigt nära mållinjen på ett av dem), alltså, manuset måste vara bra.
Orsaken är; på grund av min ödmjukhet försökte jag ta in vad förlagen sa om manuset (genom lektörsutlåtande) och skriva om "som jag trodde de ville ha det", bara för att ha en slutprodukt som jag i nuläget tycker inte längre har kvar sin själ. (Jag är dock övertygad om att om det får ligga några år och jag får hjälp av en duktig redaktör, så skulle det kanske kunna få liv igen.)

Manuset hamnade i första versionen hos ett förlag, som refuserade, men som uppmanade till omskrivning och skickade med ett utförligt lektörsutlåtande (och där lektören bidrog ännu mer när jag hade många frågor). Lycklig efter alla standardrefuseringar tog jag tag i manuset och skrev om rejält. Stor del av berättelsen ströks, många älsklingar dödades, och jag skrev egentligen om hela andra halvan.
Det blev refuserat. Det var något som inte gjorde lektören entusiastisk, trots att "det egentligen inte var något fel på omskrivningen".
Redan i det läget kände jag att jag varit för ödmjuk. Jag skrev om igen, försökte behålla det som enligt lektören fungerade och plocka saker ur den första versionen, som jag själv tyckte fungerade.
Dessutom tog jag fasta på vad ett annat förlag sagt i sin refusering; det händer alldeles för mycket (typiskt nybörjarfel, man vill få med allt). Jag skalade bort väldigt mycket. Försökte bara behålla det som verkligen var viktigast för storyn.
 Resultat: Ett manus där andra halvan i stort sett var helt omskriven, igen. Under inflytande av akut skrivkramp efter halva processen gjorde jag dessutom misstaget att byta perspektiv från tredje person till jag-form (tips; gör aldrig det under redigeringsstadiet, det fungerar inte.)
Och så skickade jag in till nästa omgång förlag. Och standardrefuseringarna började droppa in.

Men ett förlag reagerade.

Och historien upprepade sig; de refuserade, men skickade med ett lektörsutlåtande (något kortare denna gång) och uppmanade mig att skriva om. Till saken hör att detta förlag reagerade på helt andra saker än det första förlaget, något förvirrande. Men jag svalde min stolthet, klädde mig i ödmjukhet och skrev om igen. Den nya versionen var trots allt helt annorlunda än den som det förra förlaget läst, inte så konstigt om det nya förlaget kritiserade andra saker.
Lyckades få till ett manus som jag faktiskt var nöjd med (kanske var jag mer nöjd med att jag faktiskt lyckats skriva om det utan att drabbas av allvarlig skrivkramp; kort sagt, jag kände mig mer proffsig...)

Skickade in och blev refuserad. Och orsaken var en helt annan än det som tagits upp i förra refuseringen, och som jag hade försökt åtgärda.

Jag reagerade med typisk förvirring igen. Jag hade nått oerhört långt med manuset, efter jobbiga omskrivningar kombinerat med stort tvivel på mitt eget skrivande. Det var en bekräftelse; jag kan det här, men nådde inte ända fram. Det är bara att ta nya tag med nästa manus.
Samtidigt hade jag blivit refuserad på grund av något som de inte hade nämnt ett ord om i förra omgången. Hade jag vetat hade jag tagit mig an det också.
Snopet.
Snopet.
Snopet, är allt jag kan säga.

Men det har gått några månader och jag har lagt det bakom mig. Jag har tagit tag i nästa manus, full av energi. Skrivarglädjen kom tillbaka.
Men ibland kan jag inte låta bli att tänka; tänk om jag verkligen blivit antagen och fått inleda den där relationen med redaktören som många författare talar så varmt om i Facebook- och blogginlägg. Det låter så härligt samtidigt som det verkar vara jättetufft.

Men jag inväntar ett utlåtande från inhyrd lektör för mitt nya manus, så jag lär få något att bita i. Mycket snart.





tisdag 5 augusti 2014

Läääääser och latar mig

I stugan, har hittills haft bra väder och läser massor.
Men Donna Tartts moderna klassiker The Secret History är hittills en stor besvikelse. Har nästan läst halva boken och nästan ingenting har hänt hittills.

lördag 26 juli 2014

Manus klart!

Nästa manus är klart och ska skickas till lektör.
Eller klart och klart...
Det är nu det börjar, det vet jag ju från tidigare.
Men jag har en härlig tid av skrivande bakom mig, och förhoppningsvis också framför mig. Jag vill bli klart med det här manuset ganska snart, för att sedan ta en paus eftersom jag ska studera litteraturvetenskap på distans i höst och vår. (Och skriva parallellt hoppas jag, om inte studierna tar för mycket energi, jag har ju trots att inte studerat akademiskt på tjugo år.)

Jag tittade tillbaka i bloggen och upptäckte att det är fyra år sedan jag skickade mitt förra manus, det jag rätt så nyss fick mitt allra sista refusering för, till lektör. Produktivitet är inte min starka sida, men att det gått så långt tid beror givetvis på att jag nådde långt på två förlag med manuset och skrev om båda gångerna. Och skrev sedan om igen... och igen... Tappat räkningen.

Mitt nya manus fick jag idéen till för säkert sju år sedan.



tisdag 8 juli 2014

Det regnar och jag redigerar vidare

Chili, som heter
Garden Salsa, om nu någon
undrar.
Och under hortensia i min
lilla trädgård
Har inte bloggat på ett tag, men det här varit mycket som lagt käppar i hjulet för bloggandet.
Jag redigerar vidare på mitt manus, mycket mer jobb än jag hade anat. Eller snarare jag hade väl anat det, eftersom jag inte alls gått tillbaka och petat när jag skrev; i princip skrev jag allt i ett flöde, med hjälp av synopsis. (Jättebra, för den som undrar. Prova!).
Men jag har bestämt att manuset ska vara "klart" mitten/slutet av juli för att skickas till lektör. Ungefär samtidigt som jag packar och tar med mig yngste sonen till flyget för vidare resa till Sverige (vet inte riktigt hur jag tänkte där...)
Längtar till stugan något enormt just nu, hatar när barnen har sent sommarlov (i Holland delas det upp i tre delar och det växlar år från år, den sista gruppen får inte sommarlov förrän mitten av juli).
Idag regnar det här och faktum är att jag tycker det är ganska skönt. Jag får en orsak att vara inne. Inte så att jag inte tycker om att vara ute, problemet är att jag bara vill vara ute i trädgården. Det bloggar för fullt; hortensian är helt fantastisk i år. Det måste vara den milda vintern och varma våren. Jag rensar, klipper bort döda rosor, kollar hur det går med mina fyra sorters chili som jag varit modig nog att plantera ut i trädgårdslandet (förra året gick det bra, jag plockade chili till slutet av oktober).
Men inget blir gjort inne. Nu är stryktvättsberget bokstavligen enormt och allt måste vara klart för dottern som ska åka till Gambia på fredag.
Gambia alltså. Tillbaka till Afrika, där hon tillbringade sina första tre år, fast i ett annat land som börjar på G. De ska dit med en grupp ungdomar som ska hjälpa till och rusta upp ett lokalt sjukhus.
Har inte börjat med stryktvättsberget ännu. Jag har inte ens börjat redigera än. Jag äter frukost och dricker en stor kopp te i lugn och ro (en unge är med pojkvännen på annan ort, en unge har inte vaknat än, borde kanske kolla att han är på gång, en unge är redan i skolan och maken är visserligen hemma, men sitter och jobbar framför datorn och stör inte alls...) och kollar ipaden och tittar på ett samtal från Almedalsveckan mellan Elisabeth Sandlund och bloggpolaren Birger.
Han går igång som en predikant ibland och det är uppfriskande.

fredag 27 juni 2014

Refuseringen kom till sist. Äntligen!

Det låter kanske konstigt, men det känns som en lättnad; att mitt förra manus till sist blev refuserat, en allra sista gång.
Jag borde vara besviken, men är inte det, i alla fall inte just nu.

Jag ser att refuseringen landade i min inbox när jag befann mig i aulan i min dotters skola och såg henne ta emot sin studentmössa (den svarta platta typen de också har i USA) och sitt studentbetyg, tillsammans med ytterligare en stor grupp lyckliga studenter. Nästa år blir det biologistudier på anrika universitetet Wageningen (ett av världens bästa "lantbruksuniversitet"). Detta efter ett tufft examensår (man kan kuggas i Holland, lite som det var i Sverige förr, och får då gå om ett år eller läsa in ämnen på Komvux senare) och nervös väntan på besked, som var positivt och som hon fick för två veckor sedan.
Alltså bara glädje och fest idag, det är då svårt att ta in en refusering.

Kanske kommer besvikelsen nästa vecka. Vad vet jag? Det är skittufft att falla på mållinjen.

Men jag har hållit på så länge med det här manuset, flera år, och har skrivit om flera gånger, så nu kändes det som att jag hade tuggat sönder det. Ändå nådde det ytterligare en gång (alltså två ganska olika versioner) väldigt långt på ett av de mest kända förlagen. Det känns just nu som en stor framgång.

Men det bästa är ändå orden i den korta refuseringen: Har du skrivit något annat?--- Kommer du att fortsätta skriva? I så fall får du gärna återkomma.

Tror sjutton att jag har skrivit, skriver, något annat. Självklart ska jag återkomma!

Äntligen kan jag ägna mig 100% åt nästa manus!

tisdag 17 juni 2014

ALLAS kom med posten...

...och min novell fanns i den (vad annars, i annat fall hade redaktionen inte skickat tidningen till mig)! Vad jag kunde se helt utan att ha blivit redigerad, till och med titeln är densamma.


fredag 13 juni 2014

Min novell kommer i Allas

Fick just reda på att min novell planeras att publiceras i ALLAS nummer 26 som kommer ut den 19 juni (midsommarläsning alltså!!)

Håll utkik!

Gud så spännande, jag blir alldeles pillrig.
Först dottern som tog studenten igår och så detta nu. Härligt!

In och ut ur skuggan

En skribents ilandsproblem:

I solen är det för varmt och för ljust.

I skuggan är det för kallt.

Lösningen: I skuggan under en filt, trots att det är över tjugo grader varmt.

Slutsats: Must be crazy. Or have thinner blood after all years in the tropics...


torsdag 12 juni 2014

Väntan

I Holland kan man kuggas för studentexamen.
Idag får de flesta eventuellt blivande studenterna eller kuggade eleverna resultatet av slutexamen.
Och går runt större delen av dagen som nervknippen.
Så också min dotter.
På hennes skola är det så att deras mentor ringer mellan 15.30 och 16.00 om de inte har klarat sig. Så inte förrän efter 16.00 kan de börja fira.

Och hon och hennes kompisar försöker bota denna hypernervositet genom att sitta här hos och titta på foton från Turkietresan de kom hem ifrån för en vecka sedan. Funkar inte så bra eftersom de mest stressar upp varandra.

Nu har de tröttnat på alla foton och tittar på DVD i stället.
Och vilken film har de valt?
Mamma Mia.

Herregud. Hur ska jag stå ut till 16.00??

onsdag 11 juni 2014

Klimax

Nu har jag kommit til upplösningen.
Berättelsens klimax ska skrivas

#scaredtoshit

måndag 9 juni 2014

Klarade Blogg 100

Men nästa år ska jag verkligen blogga varje dag, (jag missade ibland, men tog igen det nästa dag och skrev två inlägg) och inte bara ett par rader, som jag gjorde vissa dagar.De dagarna kändes det mest som jag gjorde en Facebookuppdatering. Men totalt har jag faktiskt skrivit mer än 100 inlägg.

Först kändes det konstigt att skriva om "allt möjligt" på min skrivarblogg. Men jag vande mig snabbt, och det faktum att jag länge har haft 3 bloggar (en "vanlig", en för skrivandet och en för bokbloggandet), kändes inte längre hållbart.
Slutsatsen är att jag tror att jag fortsätter att skriva om "allt" på den här bloggen, men att jag ska försöka att anknyta till skrivande så mycket det går (inte nödvändigtvis bara om mitt eget skrivande). Det flesta som har skrivarbloggar eller författarbloggar gör det också. Men det kommer nog att slinka in några ord om en bok jag läst på bokbloggen, men jag kommer inte att driva den lika ambitiöst. Jag hade bokbloggen som vattenhål under min skrivartorka, efter det att alla refuseringar nästan tagit kål på skrivarglädjen.

För övrigt är det 25 grader varmt är och extremt hög luftfuktighet (inte så konstigt eftersom jag bor ungefär 2 meter under havsytans nivå och överallt har man en sloot, avvattningskanal. Vi har en bakom huset. Snart kommer åskan enligt regnradarappen. Jag planterade några fuchia i kruka och svettades så att de rann in i ögonen.
Vår sloot, kanal,
med algblomning som ni ser,
 bakom huset och trädgården.
Nyplanterad fuchsia
vid uteskrivarhörnan.

söndag 8 juni 2014

100. HUNDRA

BLOGG 100-målet nått!

Men jag har ett så bra skrivarflow just nu att jag inte hinner och orkar blogga. Vi hörs!

lördag 7 juni 2014

99. Jordgubbekollaps

Tjoho, nästan i mål med blogg 100!

Köpte massa jordgubbar på marknaden idag för att de såg så fina ut, jag tänkte vi skulle kunna njuta av dem hela pingsthelgen (vi är också lediga måndag!).
Men de var övermogna (inte dåliga dock) och var mest mos när jag kom hem (cyklade och det är inte alltid bra för jordgubbar). Operation rädda jordgubbarna inleddes; sparade några till milkshake för barnen, fryste in några för att kunna använda i stället för iskuber, gjorde lite kräm och så denna paj. Med mördegsbotten, vilket låter gott, men det är en slags äggstanning med creme fraiche och det funkade inte alls med dessa övermogna, och vätskerika, jordgubbar. Den stannade helt enkelt aldrig, trots att jag lät den vara kvar i ugnen mycket längre än receptet sa.

Vi får nog äta med sked. Det är säkert gott ändå!

Trevlig pingst! Hoppas ni får erfara lite hänryckning och Andlig uppfyllelse!


fredag 6 juni 2014

98. Obama och Putin på en strand i Normandie

Ska de hälsa på varandra, undrar jag.

Lika fint väder där som här, ser jag.


97. Blogga snabbt...

Blogga snabbt innan klockan slår tolv. Utan att tappa skon

Dottern gick på bal i kväll. Eller gala som de säger här.

En kändis i Cannes?

Nej, dottern och kompisarna hade
hyrt en limosin...

...för att ta sig till skolans studentfest
Shit, det hann bli tolv...

onsdag 4 juni 2014

96. Väntan

Har inte så mycket att berätta efter gårdagen väldigt allvarliga inlägg.

Snart i mål med de 100 blogginläggen!

Mer än att jag tänker sitta uppe och vänta i kväll på dottern som kommer hem från Turkiet. Inte hennes första "egna" resa (förra året var hon med en grupp i Moldavien, av alla ställen...) och dessutom skolresa till Rom, men den första "vanliga" semesterresan (charter).

I morgon  är det studentbal och då får det inte regna (det gör det idag) för då får alla tjejer frisyren förstörd... Kanske är killarnas frisyr i fara också...

Först nästa vecka för de reda på om de klarat studenten (så funkar det i Holland; riktig studentexamen) och sedan...
Jag minns själv när jag tog studenten. Vilken frihet! En av de bästa dagarna i mitt liv!
Det är nästan så att man avundas ungdomen.

tisdag 3 juni 2014

95. Celibat och sexuell frustration

Jag lyssnade nyss på Nour el Refais kåseri från söndagens Gomorron Morgon Världen, och det är verkligen värt att lyssna på och tänka efter. Nu tror jag inte (jag hoppas i alla fall inte) att påven funderar på att avskaffa celibatkravet för präster inom katolska kyrkan (om det nu var exakt så han sa, jag är inte så säker) för att motverka övergrepp mot barn, utan för att göra det möjligt för män som inte vill gå genom livet utan hustru att bli präster. För "problemet" med katolska präster som har en älskarinna i hemlighet är enormt, tror jag.
 Men i alla fall, kåseriet i övrigt är viktigt. För mig är det är självklarhet att sexuell frustration, eller påtvingat celibat, inte något som gör folk till våldtäktsförövare eller pedofiler. Sexuell frustration gör en olycklig och otillfredsställd, eftersom ömhet och sex är ett mänskligt behov, som de flesta inte vill avstå från.
Men det är inte alla som tänker likadant, och Nour el Refai ger några bra exempel. Tex "inte konstigt att det sker så många våldtäkter i Indien, de är så sexuellt frustrerade, män och kvinnor får ju knappt röra vid varandra".
Ibland när man diskuterar förbud mot prostitution utanför Sverige tar en del fram idéen om att man får fler våldtäkter om man förbjuder prostitution (och så tar man gärna Sverige som exempel, och glömmer att Sverige har en strängare våldtäktsdefinition, något som får våldtäktsstatistiken att se otrevligt hög ut).
Faktum är ju att många män går till prostituerade, trots att de har fru eller flickvän.
Och det har varit en ganska vanlig förklaring till alla pedofiler inom Katolska Kyrkan, prästerna får inte vara gifta, därför ger de sig på barn.
Som Nour el Refai säger; en förfärlig människosyn.
Ingen blir pedofil för att man inte har en fru man kan ha sex med. Snarare har det varit så att pedofiler dragits till Katolska kyrkan för att de där fått möjlighet att begå övergrepp utan att upptäckas (och till och med skyddats av sina överordnade).
Och våldtäkter sker även i kulturer där man får ligga med vem man vill utan att pappa och släkten lägger sig i.
Konstigt nog verkar det finnas någon form av gammal föreställning i machokulturer, eller patriarkaliska kulturer, att männen blir lite allmänt knäppa (dvs de blir potentiella våldtäktsmän) om de inte får utlösning med jämna mellanrum.  Även i vår kultur finns det så många som lutar åt "hon får skylla sig själv, som var så lättklädd och dessutom full" när en tjej blivit våldtagen.
Men inget av detta sker på grund av sexuell frustration. Det sker på grund av behov att ha makt över någon annan (och känna lust genom det), taskig kvinnosyn och sjuka behov.





måndag 2 juni 2014

94. Bad hair day

Jag skulle ha tagit en selfie. Duschade i morse i ett desperat försök att bli av med morgonmigränen, med det var lönlöst. Jag fick gå och lägga mig igen och håret blev en risbuske. Det blev en sån där är migrändag som jag har kanske en gång per år. Dvs sängläge, illamående,  fördragna gardiner och endast kapabel att lyssna på P1.
Inget skrivande whatsoever...
Tomorrow will be better...

söndag 1 juni 2014

93. Nej, inte en till - sexscen alltså...

Jag ser inte fram emot det. 
Eller jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Den närmar den sig.
Stunden då jag ska skriva nästa sexscen i mitt manus.
Den andra viktiga sexscenen i mitt manus. Enligt min planering blir den också den sista.
Jag har valt att inte vara allt för långdragen och explicit i mina skildringar av huvudpersonernas intima stunder. Det är trots att så vansinnigt svårt att skildra sex och jag tror inte på sexscener bara för att det är häftigt och underhållande att läsa. Sexscenen måste ha ett syfte ( i alla fall i min berättelse). Det måste komma fram något väsentligt i den scenen, något som gör att läsaren får djupare insikt i vem just den personen, eller de personerna, är som jag skildrar). Är sexscenen bra skriven ska läsaren veta något som inte var tydligt tidigare. Sex i litteraturen är, eller ska vara, precis som i verkligheten; det finns ingen stund i livet då de som har sex är utlämnade åt varandra. Det finns få andra stunder i livet då man är att läsa som en öppen bok som när man har sex (möjligen när man föder barn, men det är en annan slags öppen bok...).

Så därför är det så viktigt att det blir bra. Jag kan gå och fundera i dagar innan jag skriver en sådan scen.
Vad har ni för erfarenheter? Eller är det kanske helt andra scener ni fasar för att skriva?
En som verkligen skildrar sex BRA är Simona
Ahrnstedt. I höst kommer hennes nya
roman. Jag inser att jag måste
vänta till jul innan jag kan få tag i boken, hrmpf...



lördag 31 maj 2014

92. Bokat lektörsläsning

Nu har jag i alla fall bokat lektörsläsning.
Jag har svårt med disciplinen och behöver emellanåt eld i baken, annars blir det aldrig färdigt. Det räcker inte alltid med att säga till sig själv; före semestern ska det vara färdigt.
Jag har alltid haft problem med att bli färdig med saker som jag gör "för nöjes skull". Distanskurser i olika ämnen utan inlämningskrav är värdelöst. Jag har försökt följa ett antal skrivarkurser som bara är självstudier och det fungerar aldrig.

Nu har jag en dryg månad på mig att skriva färdigt och sedan ett par veckor att redigera. Redigera tycker jag är ganska roligt, men denna gång lär det bli tufft, eftersom jag satsat på att flödesskriva (med hjälp av synopsis) utan att gå tillbaka och redigera (jag går tillbaka och läser igenom däremot).

Den stora fördelen är att det är sommar nu och då är det härligt att sitta ute och skriva. I redigeringsfasen printar jag alltid ut manuset och tar då gärna tåget till någon mysigt stad i närheten där jag kan sitta på ett mysigt café och läsa och redigera (Holland dräller av mysiga städer och caféer, så jag är lyckligt lottad).

fredag 30 maj 2014

91. På besök i ´s-Gravenhage

Jag tog med mig yngste sonen på en tur till huvudstaden (för att komplicera det har liksom Nederländerna två huvudstäder, Amsterdam är den andra), som mer i folkmun heter Den Haag, eller som på svenska endast Haag.
Jag är ofta i Haag, det ligger bara en kvart från oss med tåg, och har en tydlig kosmopolitisk atmosfär (pga alla ambassader, internationella domstolen, Europol, mm), massor av utlänningar i stan, med andra ord. Men innerstaden är liten och ganska mysig. Inte så typiskt holländsk som Amsterdam, men ändå; jag gillar Haag.

Första stoppet, Eschers museum.
Fascinerande udda konstnär,
som lekte med perspektiv
Vi blickar ut över Hofvijver och Binnenhof (första och andra
kammaren i parlamentet ligger bakom Binnenhof),
 och där i mitten, det lilla
tornet, det är premiärministerns kontor.
Ett av världens vackraste parlamentsbyggnader?
Och mittemot var en utställning om kampen för att
skydda kulturminnen i krig. Här på bilden den
urgamla marknaden, souken, Aleppo, som är
helt förstörd i kriget. I den souken har jag varit när den fortfarande
sprudlade av kommers.

torsdag 29 maj 2014

90. Gökotta!

Eller Dauwtrappen som man säger på holländska (bokstavligt: Trampa i dagg). Så mycket gökotta blir det inte här, det finns varken skogar eller vildmark där jag bor, och därför inga gökar.
Men det är väldigt vackert ändå. Vi började gå kvart i sex (sent, många är i gång redan vid fem...), missade egentligen soluppgången, men det gick ändå inte att se eftersom det var mulet.
Vi vandrade på vallar och ängar som vanligtvis inte är öppna, eftersom det är privat jordbruksmark, och såg många fåglar. Balanserade på vingliga spångar för att ta oss över avvattningskanalerna och stirrade tillbaka på korna när de stirrade på oss.
Efter 10 km vandring kom vi tillbaka till bondgården vi utgått från, och som var med och organiserade vandringen, och fick en efterlängtad frukost.

Märklig pil med vad som
såg ut som en klätterhortensia i.
Bara det att det inte gick att se vad den
klättrade upp.

89. Vinn en lektörsläsning!

Ni missar väl inte att man kan vinna en lektörsläsning hos HOI förlag?

Saxat från deras hemsida:

Drömmer du om att få ditt manus läst av en professionell lektör? Att få ett skrifltigt omdöme med svar på hur bra ditt manus egentligen är? Nu har du chansen att vinna en lektörsläsning i vår tävling. Allt du behöver göra är att beskriva ditt manus med en kort pitch.
En jury bestående av redaktörer och förläggare på Hoi Förlag kommer att utse en vinnare som får en lektörsläsning. Juryns beslut kan ej överklagas. Senast den 20 juni vill vi ha ditt svar.

tisdag 27 maj 2014

88. Vegetariskt

Jag sitter och lyssnar på Ring P1 och de pratar om djurhållning. Jag skulle tro att en av de största anledningarna till att folk blir vegetarianer och veganer är att de värnar om djuren.
Det gör jag också, men jag äter ändå kött. Jag tror aldrig jag skulle kunna bli vegetarianer till hundra procent. Jag tycker så pass mycket om kött (och mjölk och ägg och fisk) att jag inte skulle kunna avstå.
Men jag skulle gärna vilja äta mer vegetariskt (problemet är att resten av familjen älskar kött mer än mig och klagar om det blir för mycket vegmat på bordet), dels för att värna om miljön (djurhållning tar för mycket av jordens resurser, värst är nötköttsproduktion), dels för att spara pengar så att när jag äter kött har råd att biologiskt kött eller kött från en lokal bonde som jag vet värnar om djuren. Om vi alla bojkottade billigt kött från djurfabriker och köpte mer biologiskt skulle den delen av djurproduktion kunna öka. Men om alla ska äta biologiskt kött så måste vi äta mycket mindre kött, efter biologisk djurhållning inte är lika produktiv. Mellan 1990 och 2012 har svensk köttkonsumtion ökat med 40%! Det är ju inte klokt! Ur näringssynpunkt har man ju inte alls behov av kött i den utsträckningen, så ät mer vegetariskt!

Jag har heller inga problem med att djur måste dö för att jag ska få äta kött. Jag tror inte på någon slags "rätt att leva" för djur. Det låter kanske hemskt att säga, men jag älskar djur och tycker ändå så. Jag har svårt att förstå extrema djuraktivister som tycker att djur har samma rättigheter som människor. (Och jag har lika svårt för folk som betraktar sitt sällskapsdjur som en medmänniska. Som om de hade mänskliga tankar och känslor och reagerar på samma sätt som vi människor).

Däremot vill jag att djur ska leva ett bra liv tills den dag, den sekund, de slaktas. Och jag är emot att sällskapsdjur avlas för hårt, så att man skapar raser som passar människors behov snarare än ett friskt djur.
Jag tycker att det borde vara absolut förbjudet att frakta djur långa vägar till slakt. I stället borde man satsa på lokala eller mobila slakterier, och hellre transportera köttet.

Kort sagt: Värna om djuren! Bli vegetarian om du vill det! Eller fortsätt med kött, men ät mindre.
Det är mitt motto.

måndag 26 maj 2014

Oestetiska medmänniskor

Någon ur extremhögern någonstans i Europa (jag tror det var Polen) har tydligen sagt att han inte tycker om att se funktionshindrade eftersom "de är oestetiska". Skrämmande.

Jag har länge skissat på en dystopi. Ett omöjligt projekt eftersom jag tror marknaden för dystopier är helt mättad, totalt omöjligt att ge ut något sådant (om man inte heter Margaret Atwood).
Därför är det så befriande att skissa på en sådan berättelse. Man kan ta ut svängarna som man vill, det kommer ändå aldrig att bli utgiven (antagligen).

Och det är klart att man blir inspirerad av allt hemskt som händer.
De oestetiska skulle kunna vara en romantitel.

87. Valet

Jag konstaterar att EU-kritiska partier går framåt. Det är i sig inget fel i det, för jag tror att mycket i EU måste förändras, men eftersom de flesta av dessa partier är främlingsfientliga så blir jag deppad.

Sverige går mot strömmen lite, visserligen kommer SD in i EU-parlamentet, men annars är det andra EU-kritiska partier som går framåt. Det ska bli intressant att se vad Miljöpartiets framgång betyder. Och Fi:s.

Mitt nya hemland, Holland, går också mot strömmen lite genom att inte rösta EU-kritiskt. Det mest EU-positiva partiet, D66 (liberalt, skulle jag kalla det) gick framåt ordentligt, medan Geert Wilders parti PVV tappade mycket (tappade bara ett mandat dock). Jag har sett att det har stått i svensk media att PVV nått stora framgångar (bla andra parti i Holland... men det delar andraplatsen med ett parti), men det är alltså inte helt sant. PVV har tappat 4 %-enheter, gick från 17 till 13%.

Det sämsta med det holländska valet var deltagandet, bara 37%.

söndag 25 maj 2014

86. EU-val

Ojoj... Miljöpartiet större än Moderaterna! Och Fi tog sig in. Tyvärr också SD.
Jag vill inte tänka på vad som hänt i Frankrike.

Omtumlande Eu-val.

lördag 24 maj 2014

85. Firar idag

Vi firar flera personer idag. Strax ska vi iväg på fest till gamla vänner som firar silverbröllop.
Dagen avslutas med 50-årsfest för en bekant.
Hemma i Sverige fyller min kusins man 50 år. Och hans svärfar, alltså min morbror, skulle ha fyllt 80 år, samma dag. Han gick bort för drygt 2 år sedan och saknaden är fortfarande stor.

En blomma på dagen till er allihop!

fredag 23 maj 2014

84. Hoppas Sverige också går mot strömmen i EU-valet

Högerextrema rörelser beräknas göra bra i från sig i EU-valet. En orsak god som någon att gå och rösta; rösta bort fascism, nazism, extrem nationalism och främlingsfientlighet!

Vi röstade redan igår i Holland (man röstar aldrig på söndag av religiösa skäl, söndag är vilodag) och det officiella resultatet får vänta tills sista vallokalen stängt någonstans i EU på söndag. Men exitpolls finns ju.
Det visar sig att högerpopulistiska PVV med Geert Wilders i spetsen gått tillbaka med nästan 5 procentenheter jämfört med förra valet. Nu är PVV inte lika extremt som tex SD i Sverige och Front National i Frankrike, men extremt så det räcker för mig. PVV har inga antisemitiska rötter och är inte homofobiskt, tendenser som finns i många andra av liknande partier i Europa.

Alltid något positivt; Holland väljer att rösta pro-EU och mot PVV. (Missförstå mig rätt, jag är för EU, men samtidigt EU-kritisk på många områden)

En sak som skrämmer mig med dessa grupper, förutom främlingsfientligheten; är synen på kultur.

Ingen som vill ha en fri kultur, där också det udda och annorlunda får plats, samt det som förts in i landet av våra invandrare, bör rösta på SD till exempel. De vill inte inte ha kultur som chockerar, upprör och provocerar. Även om jag personligen inte tycker att att det alltid är bra om kultur chockerar och upprör (man måste ha respekt för andra människor) så tycker jag ändå att kultur behöver provocera ibland. Vare sig det är litteratur, konst eller musik. Vi behöver tänja på gränserna (tex vad det gäller yttrandefrihet) och då är ofta kultur ett bra medel.
Och om SD får mer inflytande så vill de tex tillsätta kulturchefer som kan och vill genomföra SDs kulturpolitiska mål. Väldigt mycket knätofs, kan man kanske ana. (Jag älskar folkdans och folkmusik, det är inte det...)

Jag tycker att för mycket styrning av kultur liknar det som Hitler höll på med. Där fanns ingen plats för "provocerande kultur" (nazisterna tyckte inte om modern konst tex, de ville hellre ha mer nationalromantisk konst).

Politiskt styrd kultur är ingen fri kultur.

Ta ställning mot högerextremism på söndag!

torsdag 22 maj 2014

83. Röstat!

Jag har röstat i EU-valet! I Holland röstade man redan idag. Och jag hade tidigare begärt att få rösta från Holland (med andra ord på holländska partier).
Känns som ett viktigt val, på grund av allt som händer i vår omvärld och all högerextrema rörelser som växer sig starkare.
Obegripligt att så många struntar i det här valet. Du går väl till vallokalen på söndag?

onsdag 21 maj 2014

82. Upp och ned- dag

Igår var en sådan där upp och ned-dag igen. Först supersommarvärme, sedan kom åskan sent på kvällen. Jag hann skriva lite, tvätta flera maskiner i perfekt hänga-ute-väder, och jag hann med en pedicurebehandling (första på åtta år, tyckte jag var värd det...).
Vi satt ute och grillade och simmade på kvällen. En bra dag, tyckte jag.

Sedan kom dottern instormande sent på kvällen när vi nästan hade somnat och berättade att en av hennes klasskamrater och tillika god vän samma kväll förlorat sin pappa. Han hade spelat squash och fått en hjärtattack. Och detta precis när studentexamen pågår (två veckor fyllda av examensprov som väger väldigt tungt för studentexamen).
Och jag sov givetvis dåligt halva natten.

tisdag 20 maj 2014

81. Radiofavoriter

Jag lyssnar mycket på P1. Allt via webben givetvis.
Dels är det ett led i att hålla svenskan alert (holländskan får jag ju liksom på köpet, via TV och omgivningen, så jag lyssnar nästan inte alls på holländsk radio), dels för att jag tycker att P1 har väldigt många bra program.
Favoriten alla katagorier är Nordegren & Epstein. En traditionell sitcom, eller vad man nu skulle säga på engelska. Varje eftermiddag måndag till torsdag kl 15 får man njuta till deras smågnabb om intressanta ämnen och ofta har de spännande och annorlunda gäster. Deras valspråk är Tänk Fritt- Tala högt och det stämmer väldigt bra. Speciellt Tomas Nordegren, gammal ärrad utrikeskorre, är bra på att Tala högt, kanske ibland utan att tänka efter före... Älskar. Louise Epstein är en suverän motvikt, men hon är också bra på att säga vad hon tycker. Vad jag kanske gillar mest är att de är så olika, men verkar kunna jobba väldigt bra ihop. De uppskattar varandra, helt enkelt.
Jag missar sällan en utsändning, och annars går det att ladda ned eller lyssna i efterhand.

En annan favorit är Lanzkampen. Fredag kväll.Smått hysteriska Annika Lanz grillar fyra personer i två lag på den gångna veckans nyheter. Ett kul upplägg och mycket fyndigt! Och så Sara Lövestam, en av mina favoritförfattare, som domare.
Missar aldrig, men lyssnar oftast i efterhand, eftersom det sänds på en knepig tid; vi sitter ofta och äter då.

Godmorgon Världen på söndagar, Lundströms bokradio...

Spanarna, inte att förglömma.



måndag 19 maj 2014

80. Värme

Sommaren har kommit med besked till de Låga Länderna. 24 grader i dag och det ska bli ännu varmare i morgon (och sedan kommer säkert åskan, men det ska vi inte oroa oss för nu...)

Trädgårdens alla blommor fullkomligt bländar med sin prakt. Min favoritros på pergolan (jag har fem olika) är vackrare än någonsin.

Och jag fick hjälp av sonen att få ned vilstolen från garagets vind. Som inte är bara en vilstol utan också en skrivstol. Jag älskar att sitta med datorn i den, och den är givetvis placerad i skuggan.
Jag är inte typen som steker i solen, däremot älskar jag värme (ideal värme är för mig när man kan sitta i skuggan och skriva utan att frysa!)

söndag 18 maj 2014

79. Skugga

Sommaren har kommit hit.
22° eller mer. Det är alltid samma chock varje gång sommaren kommer så där utan att förvarna först.
Men jag trivs med värme.
Vi lånar en hund idag. Han ligger mest i skuggan.
Och jag söker skuggan, jag med. Tänkte läsa en romance.

lördag 17 maj 2014

78. Började för sent?

Ibland kan jag sitta och klandra mig själv för att började för sent med att återuppta mitt skrivande. Jag inbillar mig att förlagen letar efter unga förmågor som kan vara en kassako under en lång tid (lite vanvördigt uttryckt, men ni fattar).
Jag skrev oerhört mycket som tonåring och ung vuxen, tills jag var ungefär 25 år. Sedan tog det slut (sammanföll med att jag träffade min man, flyttade utomlands och fick familj; kanske en förklaring så god som någon).
Jag kan undra varför jag inte skrev när jag hade ett så privilegierat liv (jobbade inte och hade hjälp hemma)
För nästan tio år sedan satte jag igång igen.

Men jag kan samtidigt se att det kanske var lika bra att jag inte skrev. Allt har sin tid. Mitt tidiga skrivande var väldigt passionerat, men ytterst ostrukturerat. Jag hade redan då vilda drömmar att blir utgiven författare, men lyckade aldrig producera ett manus färdigt att skickas in.

En sak gynnar skrivandet; livserfarenhet. Nu menar jag inte att unga människor inte har något att ge, det finns ju mängder av briljanta unga författare, men jag tänker så här: När jag var 25 år hade jag inga berättelser som stack ut. Som var unika. Jag tror att jag har det nu.

Under de nästan tio år som jag inte skrev upplevde jag massor! Fick barn, bodde på unika och spännande platser; kort sagt: Jag fick livserfarenhet som nu gynnar mig i mitt skrivande. Min bakgrund kan återfinnas i mitt skrivande. Miljöerna jag skildrar är ofta exotiska och annorlunda.
Och en mycket viktig sak: När jag var trettio och bodde i middleofnowhere fanns inte internet!

Vad hade jag varit utan internet? Utan nätkontakter hade jag inte kommit iväg på min första (livsviktiga) skrivarkurs, en kurs som jag faktiskt vann (tävlingen hittade jag givetvis på nätet), och jag hade aldrig fått kontakt med alla dessa fantastiska människor som delar samma passion som jag!

Jag hade aldrig kommit i kontakt med lektörer och testläsare innan internet!

Jag hade aldrig lärt mig hur förlagsvärlden fungerar (numera kan ett förlag inte sätta sig på en debutant och behandla debutanten som skit utan att hela författarwannabevärlden vet det inom tio röda sekunder) utan internet.

Och jag hade aldrig kunnat bedriva den sortens research jag nu behöver utan internet.

Slutligen: För mig som utlandssvensk; internet håller mig i kontakt med den svenska språkvärlden på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Jag minns när jag varje sommarsemester hade resväskor fullpackade med svenska pockets för att jag skulle ha att läsa tills jag kom till Sverige nästa gång. Nu är e-böcker några tangentrörelser borta från mig; vips har jag dem på min läsplatta. För att inte tala om möjligheten att lyssna på svensk radio (när man vill) och svensk TV.

Numera skriver jag mer målmedvetet. Jag vet vad som väntar, och jag är bättre på att tackla motgångar.
Dessutom är jag ganska övertygad om att förlagen inte endast letar efter unga debutanter.

Någon som känner igen sig?


fredag 16 maj 2014

Utsikt

Inte helt fel utsikt att ha när man sitter och läser sin text.
Turfsingel, Gouda. De Rode Leeuw (det röda lejonet) heter kvarnen.
Det fungerar, snurrade i dag, men det syns
givetvis inte

77. Sålt en novell!

Som jag antydde lite kryptiskt för ett tag sedan har jag haft min första lilla ekonomiska framgång med skrivandet. Jag har sålt en novell till en veckotidning. Jag erbjöd den till två tidningar och en av dem nappade.
Faktum var att denna lilla framgång gav mig en ordentlig självförtroendeboost som jag har nytta av fortfarande.
Det är inga stora pengar givetvis, men räcker en bit på vägen till att få nästa manus lektörsläst.

torsdag 15 maj 2014

76. Titta inte tillbaka för tidigt

Jag kör lite NaNoWriMo-taktik i skrivandet just nu. Men det menar jag (för dem som inte är bekanta med NaNo) att man skriver rätt så snabbt utan att gå tillbaka och läsa och ändra eller lägga till. Det får vänta tills manuset är klart. Det finns givetvis för och nackdelar med detta, främst är det risk att man tappar vissa trådar. Men det går ju att plocka upp det igen.
Det hjälper om man har ett bra synopsis, eller ett tidigare råmanus.
Det enda jag gör är att jag går tillbaka varje kväll och läser endast det jag skrivit den dagen. Utan att ändra, men jag anteckning i bland, om det är stora fel. Men om jag lägger märke till något brukar jag komma ihåg det till stora genomgången.
Syftet med genomläsningen är snarare att komma i stämning, det vill säga hoppa in i berättelsen igen och leva lite i den världen. Då poppar ofta nya idéer upp, ibland hela scener.

Redigeringsjobbet blir större om man jobbar så här, det blir snarare en omskrivning av manus än endast redigering, men jag gillar redigering så det är okej.

onsdag 14 maj 2014

75. Stiltje

Lite stiltje idag efter att ha haft väldigt flyt i skrivandet. Det behöver jag ibland för att hinna med i tanken.
Dessutom blev det fint väder efter en veckas regnande och jag var tvungen att fixa i trädgården, som inte fått någon omvårdnad på över två veckor, eftersom var varit på resa.
Och två veckor i maj i Holland, det är väldigt lång tid. Det växer så att det knakar. Så mycket ogräs, klippa bort döda rosor och så alla tomatplantor och chiliplantor som måste planteras om.

tisdag 13 maj 2014

74. Flowfödelsedag

Härligt att ha flow! Det var nästan så att jag glömt hur det var.
Jag är glad att jag har ett hyfsat synopsis, inte för strikt, för då finns det inte utrymme för inspiration, annars hade jag nog fått vilse vid det här laget.

Jag glömde nästan bort att göra födelsedagstårtan.
Det blev en hallontårta (det fanns inhemska hallon i affären, säkert från något av växthusen, men ändå), med turkisk youghurt/vispgrädde frosting som jag gjorde rosa med karamellfärg.
Recept till frostingen hittade jag i Lomelinos Tårtor (underbar tårtkokbok)
Är nyfiken på hur det smakar. Frostingen var i alla fall god.

Och det har slutat regna! Det har nästan regnat nonstop i en vecka här! Solen skiner och jag kunde äta min lunch ute!


73. Glömde blogga igen!

Så det får väl bli två inlägg i dag också.

Har kommit in i ett så mäktigt skrivarflöde att jag måste lägga i bromsen ibland (tex genom att ta hand om tvätten...) för att hinna med att tänka. Flödesskrivande är härligt, men det är bra att ha ett bra synopsis (som jag lyckligtvis har, samt flera tidigare versioner av berättelsen), eftersom det är lätt att dras med och glömma viktiga trådar.
Jag tror att jag kommer att få ett jätteredigeringsarbete senare. Jag har funderat på den här  berättelsen i flera år och många scener helt klara i huvudet (och eventuellt nedskrivna på något dokument som gömt sig någonstans). I bland upptäcker jag att jag skriver scener där det refereras till tidigare händelser som jag glömt att skriva om... Och det hjälper inte att jag hoppar i kronologin.

Nåja. Jag är säker på att alla skribenter har råkat ut för liknande saker. Det gäller att knyta ihop alla trådar.

söndag 11 maj 2014

72. Jag har hittat Johan!

Jag fortsätter min jakt efter en verklig person som kan hjälpa mig att gestalta Johan, den andra av huvudpersonerna i mitt nya romanmanus. Den kvinnliga huvudpersonen skriver jag om här.
Jag har inte lyckats helt, eftersom jag håller fast vid att Johan, som är svensk, ska se typiskt svensk ut.
Men det finns något i Sean Penns lite trötta och härjade ansikte som får mig att tycka att det är Johan, i alla fall i slutet av romanen. Ge honom lite blondare och kortare hår bara...

Att jag tycker mycket om Sean Penn som skådespelare spelar givetvis roll. En intressant detalj är att han spelar en fd amerikansk ambassadör i Gabon i filmen Fair Game (leta upp filmen på internet, riktigt bra och intressant historia om upptakten till Irakkriget 2003). Gabon, det land som min roman utspelar sig i, även om jag aldrig nämner det i manuset (och aldrig kommer att nämna igen, förutom i detta blogginlägg...)

Johan? Kanske
Sean Penn i filmen Fair Game

lördag 10 maj 2014

71.Största hotet mot extrem islamism är inte drönare

Kristen och feminist? I en och samma person? Kan det?
Ja, säger jag bestämt, och jag tror Jesus var det förste feministen i de stora världsreligionerna.
Jag är så bestämd feminist att jag allvarligt funderar på att rösta på Femininistiskt Initiativ i riksdagsvalet (som jag får rösta i även om jag inte bor i Sverige längre)
Men det är egentligen är sidospår. Kanske skriver jag mer om detta en annan gång.

Men det jag vill skriva om har en hel del med feminism att göra.

Min favoritkolumist (han skriver i New York Times) heter Nicholas Kristof och skriver ofta om kvinnors rättigheter världen över.
Han påpekar att medan världen mest var upptagna med att fundera på vart ett malaysiskt flygplan tagit vägen (tragisk historia i sig...) så kidnappades hundratals flickor i Nigeria av extremiströrelsen Boko Haram (som bokstavligen betyder västerländsk utbildning är synd) utan att världen brydde sig nämnvärt, och på ledningsnivå i Nigeria gjorde man ingenting heller.
Boko Haram tycker ungefär som Taliban att flickor inte ska ha utbildning eftersom de ändå bara ska hållas instängda hemma, föda barn och ta hand om dem. Det var Talibananhängare som sköt den pakistanska flickan Malala i huvudet, enbart därför att hon propagerade för flickors rätt till att gå i skolan.

Nu vet vi att det bästa medlet mot barnadödlighet och dålig utveckling i fattiga länder är utbildning av flickor. Av pojkar också, givetvis. Utbildning av flickor gör dem bättre medvetna om hur de ska hjälpa sina familjer, inte bara för att överleva, utan även för att få en bättre framtid. De föder färre men friskare barn. Och i sin tur manar de dem att utbilda sig, och kan hjälpa dem med utbildningen. Kort sammanfattat: Utbildade kvinnor är bättre mödrar.

Kort sagt; som Kristof säger:  the greatest threat to extremism isn’t a drone overhead but a girl with a book.
Det största hotet mot extremism är inte en drönare som flyger över huvudet utan en flicka med en bok.

Men vi ska inte glömma att det inte var så värst länge sedan som det även i Sverige ansågs olämpligt att kvinnor läste romaner. De kunde ju få idéer. Och det är ännu närmare i tiden som det förväntades att utbildade kvinnor som gifte sig och fick barn skulle sluta jobba. Och inte börja igen när barnen blivit lite större.


Vi har kommit långt i Sverige. Men ändå behövs feminismen. I alla nivåer i samhället, utvecklade eller mindre utvecklade länder, i krig eller i fred, finns orättvisor, och dem är vi kallade att bekämpa.


fredag 9 maj 2014

70. 20 snabba

Hittade 20 snabba hos Jenny (ursprungligen från enligt O) om mitt läsande.
----------------------------------------------------

Snabbläsare eller långsamläsare?Både och. Är det en driven spännande bok så läser jag snabbt, men går det för snabbt (tex när man vill veta hur det går) missar jag saker och då försöker jag lugna ned mig lite.

Tegelstenar eller tunnisar?
Älskar tegelstenar! Finns det något bättre än en riktigt bra bok som räcker länge?

Bibliotek eller bokhandel?Eftersom jag bor utomlands måste jag tyvärr säga bokhandel, av förklarliga själ, även om jag ibland nyttjar det lokala biblioteket här för att låna engelska romaner.

Ljudbok eller e-bok?Både och. Jag tycker inte man kan ställa de två emot varandra. Egentligen borde frågan vara: E-bok eller vanlig bok.
Jag njuter av en spännande ljudbok, tex när jag står och tar hand om tvätten, eller lagar mat. Svenska ljudböcker lyssnar jag ofta på via Elib.
Och om jag inte kan sova; kör en ljudbok. Då somnar man säkert.
En del av mina ljudböcker är "sönderlästa", som Harry Potter inlästa av Stephen Fry. Finns inget bättre på denna jord! Jag läser med jämna mellanrum om de fysiska böckerna (på engelska), men lika ofta kör jag ljudboksversionen. Även Hunger Games är "sönderlyssnade".

Inbunden eller pocket?Pocket för att det är lättare att hålla och stoppa i handväskan. Men inbundet är väldigt snyggt i bokhyllan!

Vampyrer eller spöken?Hatar vampyrer och hela vampyrgenren. Är väl för gammal för den. Twilight och efterföljare har inget imponerat på mig. Men spöken, dem gillar jag ibland.

En i taget eller slalomläsning?Det händer att jag har flera på gång.

Nytt eller gammalt?Nytt. Men gammalt lockar ibland

Bokmärke eller hundöra?Hundörar alltid

Snacks eller godis?Choklad! Nötter!

Biografier eller memoarer?Spelar ingen roll. Bara biografin är trovärdig, annars föredrar jag memoarer.

Skräck eller chicklit?Chicklit, definitivt.

Soffan eller sängen?Soffan. I sängen somnar jag.

Inne eller ute?Ute om det är fint väder.

Boken eller filmen?Boken, skulle jag säga, men ibland kan en filmadaption tillföra saker man missat i boken. Men filmen är alltid en tolkning av boken och det är omöjligt att få med allt i boken i filmen, för då skulle filmen inte bli bra.

Twitter eller Facebook?Facebook.

Goodreads eller Boktipset?Använder faktiskt ingen av de två.

Kokbok eller Bakbok?Jag bakar helst så bakbok.

Te eller kaffe?Te på morgonen, resten av dagen är det kaffe som gäller.

Nobelpriset eller Augustpriset?Även om hajpen runt Nobelpriset är spännande, så är Augustpriset intressantare eftersom de böcker som förekommer där oftast är lite lättillgängligare

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...